Här använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Öland - fåglarnas, solens och vindarnas ö

När vi nu åter närmar oss midsommar har årets häckningssäsong passerat i fågelvärlden. Storspovens och skogssnäppans honor drar söderut och lämnar hanarna kvar med sina ungar, det första hösttecknet brukar fågelfolket tycka. 

Själv tänker jag tillbaka på maj månad och den klassiska vecka 22, fågelskådarveckan, en av de två veckor som många ornitologer prickar in i almanackan precis som en jägare reserverar tid för årets älgjakt. Vecka 22 bör man helst tillbringa på Öland, detta för att uppleva en av årets höjdpunkter vad fågellivet beträffar, just innan de arktiska vadarna flyttar norrut mot sina häckningsplatser vid ishavskusten, tundrorna i Sibirien och Novaja Zemlja. 

Årets sista majvecka blev minnesvärd för vår del då vi äntligen kunde återvända till Öland efter många år, senast var i maj 1992. Vi vände alltså tillbaka till solens och vindarnas ö med sina många väderkvarnar, byggnader och murar av kalksten kring gårdar och alvar. Man kände onekligen historiens vingslag, när vi passerat Ölandsbron över Kalmarsund och körde ner genom de gamla byarna på västra delen av ön. Vi passerade Kastlösa, för att ett stycke längre söderut installera oss i den hyrda stugan vid Stora Smedby gård som blev ett utmärkt högkvarter och tillika tillfällig målarateljé under vår fågelskådarvecka på Öland. 

Eckelsudde som anses som en av de allra bästa fågellokalerna på södra Öland finns beläget bara fem minuters bilväg från huset och vi blev knappast besvikna när vi besökte stranden av Kalmarsund under den första morgonen där nere. Arter som skärfläcka (med ungar), gravand (också med ungar), kärrsnäppa, kustsnäppa, småsnäppa och mosnäppa samsades bland tångbankarna och dyn i den grunda viken. Det var ett fullständigt eldorado för fågelfolket som flockades med sina tubkikare på strandkanten. Kommentarerna över en smalnäbbad simsnäppa och en del ovanliga arter avlöste varandra. 

En roskarl uppenbarade sig bland begivenheterna. Fågeln visade ett lustigt beteende under sitt födosök, den vände på stenar och annan bråte för att finna sin föda av smådjur och andra kryp därunder. Gravändernas fasta former och markerade färgytor inbjöd till åtskilliga teckningar i ritblocket. I myllret av vadarefåglar utmärkte sig skärfläckan med sin sirliga elegans som en fågelvärldens aristokrat. 

En annan aristokrat besökte ön år 1741, nämligen Carl von Linné med följe. Sällskapet sågs i början med misstro av bönderna som betraktade följet som ett gäng spioner med befarad konspiration i sikte. Man antog att mannen i skinnrocken (Linné) var själva "kusen", anföraren. Detta enligt Brusewitz i boken "Ölands Södra udde" Vidare berättas det där att följet sköt vadarefåglar på Öland för bestämning och examinering i vetenskapligt syfte. Den stora ornitologiska behållningen i sammanhanget blev mötet med ett par skärfläckor som då var en ny art för Carl von Linne. Man lyckades skjuta den ena av paret och fick veta att denna fiskmåsstora vadare kallades skärfläcka av ölänningarna. Även att den hade lus som var mörk och avlång föranledde en noggrann beskrivning. Linne fascinerades så av sin nya upptäckt att han glömde de krämpor som han förvärvat tidigare under resan. Den uppåtböjda näbben beskrev han bl.a. "med vilken han i dyn ristar så som en plog att söka ny föda", vilket är en målande beskrivning av skärfläckan i sitt födosök, då den via pendlande huvudrörelser skummar efter smådjur i vattenytan med den uppåtböjda näbben. 

Många fågelupplevelser blev det naturligtvis under veckan bl.a. ett havsörnpar vid Gräsgårds hamn, en fullt utfärgad rosenfinkshane som lyste intensivt karmosinröd från toppen av en buske vid Risinge nära Kastlösa, ängshökar på alvaret och vid Smedby o.s.v. Näktergalar hördes på många platser, men intensivast i lundarna vid Albrunna och Ottenby, där besöket på Södra udden slutade med ett våldsamt åskregn, vi blev genomblöta den förmiddagen. 

Mycket var sig annars likt på Södra udden även om en ny restaurang hade tillkommit, så verkade fågelstationen jobba vidare i samma anda som den gjort sedan starten 1946. Fyren Långe Jan blickar ut över havet som den alltid har gjort, tänker kanske en nutida besökare, men så är inte fallet. Det ville säkert till mängder av skeppsbrott innan fyren kom till. "På 1600-talet visar kartor att någon form av sjömärke funnits på Södra udden, men i samband med krigen hade detta fått förfalla - ortsbefolkningen, som levde högt på lönsamma strandningar, gjorde förmodligen inga större ansträngningar för att hålla lyktan brinnande. Först i slutet av 1700-talet kom en fast fyrplats till stånd genom den handlingskraftige arrendatorn på Ottenby Kungsgård, Adolph von Roxendorff. Det 42 meter höga tornet stod färdigt 1785 efter en privat investering av arrendatorn." Detta enligt uppgifter i Boris Engströms publikation om Södra udden "Ölands Södra udde klassisk fågelmark". 

I den boken beskriver också eldsjälen för tillkomsten av Ottenby fågelstation, Gunnar Svärdsson, i en resumé över sina år på södra Öland bl.a. "Eftermiddagarna, då solen står lågt över Kalmarsund och belyser de skrikande strandskatorna eller rödbenorna som tvärar rätt över stationsbyggnaden, är nog det som lever klarast av alla minnen." Alla långa års vetenskapliga studier övergick alltså i en storslagen naturstämning, något som vi också fick uppleva sena kvällar från huset på Stora Smedby, eftersom vecka 22 inträffar på försommaren. Vi hade en utmärkt utsikt över hela Kalmarsund och kunde i konstnären och solmålaren Per Ekströms anda uppleva de oerhört stämningsfulla solnedgångarna efter vackra dagar. 

Att återuppleva naturen på Öland efter ett så långt uppehåll var naturligtvis en fantastisk upplevelse som gärna skulle ha fått varat lite längre. De arktiska vadarefåglarna har nog dragit iväg från Öland nu men de finns säkert på plats igen nästa år i vecka 22. Kanske kan vi också återvända då. 

Greger Johansson

Greger Johansson |  0141-589 15  |  070-343 98 94  | E-post

© Greger Johansson |  » Om cookies  |  » Sitemap