Här använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Nötskrikan, en vanlig höstsyn

Rödhaken knäpper, vädret är disigt halvklart när jag den här dagen vandrar runt i Borenshultsskogen. Just rödhakens knäppande är ett av de vanligaste fågellätena så är års. Det är åter höst, löven gulnar och singlar till marken i allt tätare takt. När man nu i oktober förflyttar sig ute i markerna är nötskrikan en av de mest synliga fågelarterna. Av och an flyger de annars så högljudda fåglarna, tysta som möss. Det är samlartider. Ekollon och nötter ska hamstras inför vintern. Med struppåsarna fyllda transporterar nötskrikorna ekollon m.m. hem till sin skogsdunge för att gömma skörden för framtida behov.

Bomiljön är kanske i ung granskog gärna i kärrmark, men också i ihåliga träd. Vanligast förekommer dock nötskrikan i det växlande odlingslandskapet med små inägor och skogsdungar, helst med inslag av ek eller längre söderut av bokskog.

Nötskrikan kommer för det mesta ihåg sina gömställen, men är ibland nästan mänskligt glömsk. Detta bidrar i stor utsträckning till ekens spridning och en föryngring av ekbeståndet i landskapet, också långt in i storskogen.

Nötskrikan är mycket vacker vad fjäderdräkten beträffar, kanske vackrast av kråkfåglarna, om man inte föredrar skatan förstås. Skränigheten upplevs säkert som lite irriterande i vissa lägen, men skrikornas plötsliga varningar skänker samtidigt liv åt den vanligtvis ganska tysta höstskogen. Nötskrikan skränar ytterst sällan utan orsak, oftast uppträder det en fara av något slag ur fåglarnas synpunkt. Det kan vara en räv på jakt eller något annat rovdjur. Hökar och ugglor är fienden nummer ett och dessa avfärdas med intensiva ilskeutbrott och upprepade anfallsvågor från nötskrikorna. Härmläten av olika slag står också på nötskrikans repertoar. Ormvråkar och duvhökar härmas med stor precision liksom många andra arter och ljud som uppstår i skogen. En lite märklig företeelse är de s.k. ”nötskriketingen”, en sammankomst som oftast går av stapeln under soliga vårvinterdagar då nötskrikorna samlas i flock för att hålla igång med prat och skrän.

När häckningen närmar sig blir fåglarna ytterst lågmälda och färdas med tysta vingslag kring sina boplatser. Då ungarna är flygfärdiga förändras beteendet på nytt och skränigheten ökar åter.

Nötskrikan lever inte enbart av växter och ollon. Under häckningstiden predaterar fåglarna på fågelungar och gnagare, mask och insekter, för att sedan återgå till den vegetabiliska stapelfödan. Nu inför vintern hamstras som sagt ollon och nötter under tystnad till boplatsen. Kanske beror tystnaden på att boplatsen inte får avslöjas eller också på att det är svårt att skrika med ett ollon i näbben. Inför vintern står i alla fall nötskrikorna oftast väl rustade efter sin intensiva hamstringsvåg under hösten. Trots detta blir det säkert åtskilliga nötskrikebesök vid våra fågelbord under vintermånaderna, liksom vid lador och spannmålsbodar, på jakt efter spillsäd eller annat ätbart.

Flertalet av fåglarna stannar under vintern i hemskogen, men en del beger sig på flyttning, troligen ungfåglar. Vissa år flyttar dock större mängder av arten, men då har förmodligen ollonskörden slagit fel.

Greger Johansson

Greger Johansson |  0141-589 15  |  070-343 98 94  | E-post

© Greger Johansson |  » Om cookies  |  » Sitemap