Här använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Välkommen till Naturrutan

Här i Naturrutan kommer jag att skriva och berätta i korthet om olika händelser som jag upplever i naturen under våra fyra årstider, ibland med aktuella bilder till texten.

Maj månad.

Publicerad 2011-05-28

Maj månad har snart förflutit. Flugsnappare i trädgården och grönsångare, svarthättor, trädgårdssångare m.fl. i skogslandskapet. Allt som hör månaden maj till har infunnit sig programenligt. Bland mycket annat har möten med speciellt tranor och sångsvanar varit givande. Vi har tranorna verkligt nära nere i Kindabygden och dammarna intill torpet Lilla Vakendal. En kniphona med åtta små ungar var redan det ett utsökt motiv som jag målat. Att därefter få se sångsvanparet med fem nykläckta små ungar vid berghällen blev pricken över i nu sista veckan i maj. Bekantskapen med en dubbeltrast på Lilla Fallviks nyklippta gräs är en annan upplevelse denna vecka liksom svarthättans hane sjungande bland lindarnas löv.

På utflykt 17 april 2011

Publicerad 2011-04-20

Vi samlades vid Gästis på morgonkulan ett gäng medlemmar i Motala Biologiska förening. Avsikten var att med undertecknad som ciceron skåda fåglar och natur i Kindabygden. Vi var tio medlemmar, inklusive mig och min fru Birgitta, som mött upp inför exkursionen. Fördelade på tre bilar och en motorcykel begav vi oss söderut i det vackra vårvädret.

Röd glada hade rapporterats från Tjärstad vid kyrkan, men någon glada dök inte upp, däremot mängder av en liten art av skinnbagge. Troligen var det riddarbagge enligt Evald Markheden. Detta visade sig vara riktigt vid en kontroll efter hemkomsten.

Framme vid Kättilstad kyrka parkerade vi våra fordon. Magnus Thelander klev ur sitt skinnställ och vi begynte färden ner mot den lilla fågelsjön Striern i dalen mellan Kättilstad och Hägerstad. Vi inspekterade tuschlaven på vägen ner mot fågeltornet. Evald och jag mindes lite olika från förra gången vi var här. Det fanns tuschlav på flera stenar. När vi riggat upp våra kikare i fågeltornet, som förresten är byggt på sjöns vid tillfället enda stora sten, så fick vi snabbt in åtskilliga förväntade arter plus bläsänder, havstrut, snatterand och salskrake. Fikapaus på stående fot i tornets nedre plan avbröt fågelskådningen. Därefter blev det återvandring upp mot kyrkan. Nere bland tuvorna i ängen hittade Evald en blygsam liten blomma. –Nagelört, konstaterade han efter en stund.

Vi fortsatte färden förbi sjön Ämmern och gårdarna mellan Hamra och Tegelsäter. Framme vid Söderö gård svängde vi ned mot vad vi kallar ”vårt eget lilla natureldorado” mellan gården och naturen som begynner med Söderökärret och dalen med Kvarnån i mitten. Enkelbeckasinerna bräkte välkomnande emot oss utmed vägen från det vattensjuka kärret. Tofsvipor, måsar, tranor och grågäss fanns bl.a. att skåda under vår vandring vid kärrkanten. Färden gick vidare och vid ån flög en skogssnäppa med vit lysande gump och landade på en stolpe. Sångsvanparet sträckte sina halsar i ängen och korparna kraxade uppifrån min barndoms berg vid Annelund. När vi passerat Norrö dök de första dovhjortarna upp, sedan ytterligare tranor och gäss i dammarna nedanför Stora Vakendal. Våtmarken som anlades där i slutet av 80-talet har numera en imponerande artrikedom.

Efter lunch i vårt torp Lilla Fallvik såg vi en rovfågel kretsa över Åländern. En bivråk fastslog vi efter en stunds diskussion vid fikabordet. Lars Jonssons fågelbok hade en perfekt återgivning av den upplevda formen. Vandring vid Kvarnsjön med noteringar av storlom och ett knippar avslutade vistelsen vid torpet. Vi återvände för att till sist studera dammarna från skogssidan. En fiskgjuse ryttlade över bortre dammen. I tubkikarens förstoring dök tranparet upp i vassen liksom grågåsparet. Häckning förekom i båda fallen under fjolårssäsongen där vid viltvattnet, som vi brukar benämna ”Dammarna” härnere. Under hemfärden tillbaka mot Söderö dök ytterligare två skogssnäppor upp ur kärret. Dovhjortarna hade ökat i antal under eftermiddagen och antalet individer vid Gassemåla var stort. Vi kunde inte räkna dem alla, men uppemot 40-talet djur såg vi säkert under återfärden på Söderös marker.

Under dagen hann vi notera att tibasten blommade och att björkarna börjar slå ut lagom till påsk. 33 fågelarter hann vi säkert att konstatera under vår aktiva skådning den här vackra aprilsöndagen.

Rådjur på tomten.

Publicerad 2011-02-16

Början av året har varit varierande med snö och kyla, men också en mildvädersperiod då en stor del av snötäcket smälte bort. Nu är vintern återställd med en ny köldperiod efter några dagars intensivt snöväder. Morgonen den 13 februari uppehöll sig inte mindre än fem rådjur samtidigt vid vår fågelmatning. Solrosfrön, äpplen m.m. krafsades fram med ivriga klövar. Det var en kraftig get med inte mindre än fyra småbockar, varav en kanske var något äldre. Tacksamma motiv avlöste varann under någon halvtimme här på tomten, innan geten beslöt att via ett hopp över staketet återvända till skogen. Småbockarna följde efterhand exemplet och hoppade också över staketet för att så småningom försvinna i skogsbrynet.

6 februari

Publicerad 2011-02-06

En vecka in i februari månad kvarstår vintern obruten. Snötäcket har reducerats åtskilligt under ett par ganska milda januariveckor. Tyvärr har detta medfört svår halka på vägar och stigar. Räven har uppenbarat sig vid ett par tillfällen här på vår tomt. Det var en hane som markerade sitt revir på vår mattstång med intilliggande trädgårdsmur. Rådjuren ser man då och då, senast i natt gick en bock och get här utanför. Fågelräkningen ”inpå knuten” förra helgen gav mager utdelning, men vi har i alla fall rapporterat till SOF om resultatet. I dag på förmiddagen vandrade vi till Motala Ströms utlopp i Boren. Två strömstarar fick vi skåda vid den strida strömfåran. Strömstararna stod spanande på iskanten eller från utskjutande grenar på jakt efter något ätbart i Strömmen. Vips dök de ner i det mörka vattnet och upp igen på iskanten. En av mina tavelkunder gick förbi med sina vorstehhundar. En av dem tror jag att jag målat av för många år sedan, men förmodligen var det en hund från en tidigare generation, upplyste hundarnas matte. Dessutom hade hon sett tre strömstarar i Strömmen vid ett tidigare tillfälle.

Januari 2011

Publicerad 2011-01-13

Ett nytt år har tagit sin början. Som vanligt har vi företagit oss en liten januariexkursion till Tåkern. Den här dagen i början av januari var ingen direkt lyckad dag ur upplevelsesynpunkt. Varvet kring Tåkern, med besök i Glänåstornet, gav just ingenting i fågelväg. Endast småfågelmatningen nedanför tornet hade inslag av de vanliga fågelbordsgästerna med ett par fina domherrar i spetsen. Under en vandring vid Vadstena reningsverk upptäckte vi en räv som satt på gärdet och kliade sig. Det var nära intill Mjölnaåns utlopp. Tyvärr visade det sig att räven led av långt gången skabb. Svansen var hårlös, förutom en tofs längst bak. En mindre hackspett i Offerby vid Tellekullsvägen (i Motala) har annars varit begivenheten här hemma i Borenshult. Den senaste tiden har jag ägnat åt fågelbordets gäster och det gamla Ingrid-Marieträdets trastar. Gulsparven är vinterns invasionsart hos oss, men det har även sparvhöken observerat har vi sett. Just nu är det björktrast som gäller. Kanske blir det årets första målning?

December

Publicerad 2010-12-24

Idag är det julafton år 2010. Det är julafton nr 68 för min egen del. För familjen är det den 45:e julen här i vårt hus på Borenshultsgatan i Motala. Det har varit både fullmåne och månförmörkelse de senaste dygnen. I förrgårs midnatt stod ett rådjur och åt alldeles utanför vårt stora gavelfönster. Det var spillet från fågelmatningen som hägrade för den hungriga geten. Länge stod jag blick stilla och iakttog djuret som endast var några meter bort. Kameran låg på bordet, kanske kan man fota med blixt genom fönstret, tänkte jag amatörmässigt. Det misslyckades naturligtvis, endast ett diffust ljusfenomen i displayrutan. Radera! Rågeten flydde i panik ner genom trädgården. Idag är det tomtens dag. Få se vad som finns i säcken. Var nyss ute vid fågelbordet, en sparvhök for iväg ner genom trädgården. Den satt några ögonblick i det gamla körsbärsträdet vid ateljén. En svag minnesbild kanske räcker till en tavla. GOD JUL!

November

Publicerad 2010-11-26

Månaden november har på slutet varit ovanligt kall. Snökaos och hårda vindbyar råder.Hela landet verkar vara drabbat men i Småland och här i Östergötland verkar svårigheterna vara störst med trafikproblem och många avåkningar ute på våra vägar de senaste dagarna

Snöskottning, fågelmatning och beställningsmåleri fyller annars dagarna, samt inte minst handhavandet av den nya internet-hemsidans funktioner. Det är något lugnare nu idag på förmiddagen och en sångsvanflock flög alldeles nyss över Borenshult.

Fågelbordet har stått uppe några veckor nu och de vanligaste fågelbordsarterna har som väntat infunnit sig vid matplatsen. Gråsparvar, pilfinkar, talgoxar, blåmesar, grönfinkar, stenknäckar, koltrastar, björktrastar för att nämna några. Idag dök också vinterns första gråsiska upp vid fågelbordet. Gråsiskorna hör till de absolut vackraste av vinterfåglarna, detta kan man med lätthet konstatera med hjälp av kikarens förstoring. Den röda mössan på de adulta gråsiskorna liksom det purpurfärgade bröstet på hanen i kombination med fågelns litenhet, gör att den trevliga, lite kompakta varelsen fängslar fågelskådaren. Som fågelmålare fördjupar man sig gärna i det mönster som bildas av fjäderdräktens olika beståndsdelar. Detaljerna blir ofta förvånande skarpa när man ser dem i optisk förstoring.

För iakttagare som inte alls använder kikare ter sig kanske de av konstnärer avbildade fåglarna alltför detaljrika, men som svårt kikareberoende målare vill jag gärna påpeka att skärpan finns där om man nu som jag vill njuta av naturens outgrundliga mästerverk. Var man vill sätta gränserna i det egna målandet är naturligtvis en smaksak, att förenkla på ett trovärdigt sätt kräver dock förkunskaper om de detaljer man eventuellt vill göra diffusa för betraktaren. Ett sätt är att ägna sig åt den yttre formen och färgen, så som man upplever motivet på avstånd utan hjälp av kikare. Då kanske folkflertalet instämmer i paritet med sin egen subjektiva uppfattning om intrycket av fågeln eller något annat djur.

Om detta och mycket annat kan man fundera under arbetet med beställda fågelmålningar. Man kan också konstatera att vissa fåglar och dito djurarter är populärare än andra. Räven är ju i sammanhanget ett praktexempel, liksom rödhaken i fåglarnas värld.

Idag fredagen den 26 november pickar ett par vackra skator nedanför fågelbordet, jag ska just gå efter ritblocket, då en tredje skata anfaller de första två, varav den ena tar till flykten. Sedan fortsätter antagonisterna att plocka frön, sida vid sida. Ett par kajor slår ner på bordet, småfåglarna flyr skräckslagna in i den skyddande cypressen. När jag en stund senare går ut för att påbörja min skogspromenad sitter en av kajorna i Ingrid Marieträdets topp omgiven av röda äpplen. Kajan är mycket dekorativ ihop med den ljusa bakgrunden.

Avsaknaden av rådjur i skogen är påtaglig, går jag sedan och tänker på min skogsstig, i samma ögonblick hoppar en kraftfull råget över stigen en bit bort. Djuret flyr bort mot verkstadsdiket. Ett fint motiv till eventuella julkort erinrar jag mig väl medveten om att man inte kan hinna allt. Kajan duger faktiskt också som kort tänker jag, men nu är det stjärtmesar som jag skall måla. Stjärtmesen hör också till de favoriter som många önskar se på bild. När jag kommer hem gör jag i alla fall en minnesteckning av rådjuret i blyerts.

Oktobersnö i Borenshult

Publicerad 2010-10-22

Den första snön faller över Motala och Borenshult natten till fredagen den 22 oktober. Vintern år 2010-2011 har därmed tagit sin början. i går var det stor oro bland Borens änder och gåsflockar. En havsörn visade nämligen sin fruktade siluett över sjön. Skrämda for fåglarna av och an högljutt kacklande lågt över sjön. Havsörnen strävade norrut efter stranden bort mot vikarna vid Karlshult.

De färgsprakande stränderna kring Boren dämpas alltmer mot novemberbruna toner vartefter löven singlar till marken. I skogarna runt länet har det jagats älg under veckorna som passerat. Nu väntar vinterns fågelskådning vid husknuten, för närvarande bestående av en ensam skata. Solen lyser och det skimrar i fjäderdräkten.

Oktober

Publicerad 2010-10-19

Nu i lördags den 16 oktober tyckte vi att det var dags att ”vintra in” vårt torp Lilla Fallvik, beläget i södra Östergötland, elva mil hemifrån Motala. Under färden ner dit så hoppades vi få skåda en del fågel, kanske örnar eller falkar. Fågelskådningen visade sig bli mycket begränsad. De rara arterna uteblev tyvärr. Nåväl, en ormvråk satt på en stolpe intill vägen vid Tjärstad ungefär. För övrigt fanns bara kråkor och korpar framme i Söderödalen samt senare ännu en ormvråk.

Efter diverse göromål och fika i torpet satt jag och ritade en talltita som uppehöll sig i snåren utanför. Plötsligt hojtade min fru och son inifrån stora rummet: - En älg! Älgen, en ko, travade utanför tomten i kohagen ner mot sjön Åländern. Detta på grund av pågående jakt antog vi. Några skott hade tidigare hörts på avstånd. Älgen försvann men talltitan fanns kvar. Ingen örn men en älg och en talltita kan få duga som minne av ”invintringsresan”, tänkte jag när vi passerade jaktlaget under hemfärden. Jägarna hade rast vid vägkanten, men någon älg syntes inte till där.

Ännu en ormvråk passerade senare, kanske på väg söder ut.

Greger Johansson |  0141-589 15  |  070-343 98 94  | E-post

© Greger Johansson |  » Om cookies  |  » Sitemap