Här använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Välkommen till Naturrutan

Här i Naturrutan kommer jag att skriva och berätta i korthet om olika händelser som jag upplever i naturen under våra fyra årstider, ibland med aktuella bilder till texten.

Grå november

Publicerad 2012-11-28

November månad är snart till ända och julen närmar sig med stormsteg. Som vanligt har månaden varit präglad av gråhet och i mitt eget fall av en envis förkylning. Exkursionerna har i stort sett uteblivit med undantag för vandringarna i skogen här hemma. Rapporter om bl.a. tallbitar på Omberg har duggat tätt på "Svalan", men vi har inte hunnit dit den här gången. Även Motala har fått besök av de orädda fåglarna som förr kallades Nordens papegojor. Vid några tillfällen har jag på nära håll studerat arten, exempelvis år 1978 på just Omberg, då tillsammans med kollegan Gebbe Björkman. Den allt för tidigt påbörjade fågelmatningen blir plötsligt motiverad när snön faller över Borenshult den 28 november och vi ser fram emot ännu en vinter med fågelskådning inpå knuten som en självklar begivenhet.

Gärdsmyg och urskog

Publicerad 2012-10-28

Sista dagarna i oktober passerar just i skrivande stund och naturen förbereder sig för vinter. Nedfallna löv gör marken brun och stigarna otydliga i vår skog här i Borenshult mellan Västra Lund, Offerby och Björkelund. Fågellivet inne i skogen går verkligen på sparlåga nu. Den tysta månaden november nalkas liksom en sent bestämd utställning i min målarateljé. Fågelupplevelserna inne i skogen är få, några arter varje gång under min dagliga entimmesvandring där. En av de mest minnesvärda upplevelserna denna månad var en gärdsmyg som varnande hade upptäckt mig på ett tidigt stadium. Gärdsmygen höll till kring och på en stor stubbe intill järnvägsspåret där avverkning skett med breda gator vid sidan av spåret. Många rotvältor finns också därborta i Offerbydelen av skogen, där en riktig urskog håller på att ta form, om den nu får vara i fred.

Jägare, pilgrimsfalk och blå kärrhök

Publicerad 2012-10-19

Oktober månad sprakar nu i sin finaste färgprakt. Under en dagsutflykt vintrade vi in torpet Lilla Fallvik. Detta var den 6:e oktober och jägarna samlades till genomgång inför älgjakten på Söderös marker. Flera billaster med jaktfolk passerade vår tomt. I fantasin föreställde jag mig en del av jaktlaget fångade i ett humoristiskt ögonblick. På min barndoms teckningsmanér och förmodligen inspirerat av uppväxtårens jaktlag i Hycklinge. Fredagen den 12:e oktober for vi på fågelskådning till Svartåmynningen vid Roxen. Genast när vi anlände till fågelplattformen vid Nybro fick Birgitta in pilgrimsfalken i sin tubkikare. Jag spanade in den också och tecknade direkt ur tubkikaren av motivet på högsta zoom i Swarovskituben. Nitton hägrar landade ute i ängens vattensamlingar och grågässen var säkert minst ett tusen, en del sädgäss fanns också. Mängden vitkindade gäss var också påtaglig, cirka 230 trodde jag att det var. Den vackraste upplevelsen den här dagen seglade efter fikarasten in i kikarebilden, nämligen en blå kärrhökshane, metalliskt lysande i det vackra höstvädret mot bruna mader. Vi hade då sällskap av ett par småländska skådare som vi stolt kunde visa begivenheten direkt i våra egna tuber.

Fossala udde och Ekebyborna

Publicerad 2012-09-18

Att havsörnen har återhämtat sig från hotet om utrotning kan man numera med säkerhet konstatera. Det går knappast någon vecka utan att man stöter på havsörn någonstans i det östgötska landskapet. Senast i söndags den 16 september när vi skådade omkring Ekebyborna och Stora Fossala udde fick vi se havsörn i aktion. Genast när vi kom till prästgåden upptäckte vi att det var stor oro bland fåglarna i Boren. Utanför de stora vassarna kacklade upprörda grågäss och kanadagäss, som i ett våldsamt uppflog verkade vilja sätta sig i säkerhet. Efter någon halvtimme vid prästgården for vi vidare mot Fossala udde. När vi närmade oss den lilla viken in mot Fossala blev det åter oro bland gässen som högljutt lyfte från vattnet. Förklaringen var nu fullt synlig, då en stor havsörn svävade på låg höjd intill stranden. Det blev en upplevelse genom kikarens förstoring och en akvarell så småningom. Ute på den lilla tuvholmen intill udden såg vi dessutom ca 40 tofsvipor och en flock starar.

Rovfåglar och sångsvanar

Publicerad 2012-09-11

Onsdagen den femte september är vi åter på väg till torpet med en hägrande gräsklippning att se fram emot. Ironin kompenseras av stora förväntningar på rovfåglar i Söderöreviret. Det var sporadiskt med fåglar i rörelse den här onsdagen, men en liten räv dök i alla fall upp vid vägskälet till Stora Fallvik. Gräsklippningen var avklarad några timmar efter ankomsten till torpet, så nu väntade några dagar med intensiv natur- och fågelskådning i jakten efter nya motiv. Andra dagens förmiddag skådade vi från vägen upp mot höjderna kring Annelund. En ensam korp i en tall blev efter en stund uppskrämd av en rovfågel som tog korpens plats i tallen. Jag gjorde en skiss av händelsen via handkikaren. Hållet var långt, men det var ganska säkert en fjällvråk som satt där i tallen. Senare, på väg upp från Åländern, fick vi se en märklig syn, nämligen en sångsvanfamilj som promenerade på landsvägen intill vårt torp. Vi följde svanarna på avstånd, cirka 150 meter, och såg dem så småningom simma ut i Kvarnsjön. Först trodde vi att "vår egen" sångsvanfamilj vid dammarna vid Vakendal hade vandrat hela vägen mellan vattendragen. Men det visade sig senare vara ett felaktigt antagande. De vandrande sångsvanarna kom troligen via den stora sjön Åländern för att byta miljö av någon anledning. Tredje dagen for vi till Dockekulla för att kolla om "deras" sångsvanar fanns kvar där. På vägen dit, vid Härsjö gård, dök en grant pälsad räv upp alldeles invid gården, men försvann snart i terrängen. Väl vid Dockekullas viltvatten kunde vi räkna till sju ungfåglar i sångsvanfamiljen. Eftermiddagspasset ledde till Brodalen samt Oppeby och Rosebro. Vi såg en fiskgjuse där intill Åsundens strand. Vi stannade senare vid ett nyskördat fält intill Bodavägen. Fullt av kajor och kråkor samt tre omrvråkar sågs där. En tornfalk hängde också i luften på intensiv spaning. Vi lyckades plåta falken från vägkanten. Dagen därpå kom vi åter till platsen för att fortsätta utforskningen av vägen mellan Utdala och Boda fram mot Hägerstad. Vid gården Utdala fick vi en ny uppvisning av tornfalken som visade sig var en hona. Falken hade just slagit en sork och försökte hitta en lugn plats där den kunde spisa sitt byte. Vi följde falkens ansträngningar under tiden som jag tecknade från det utmärkta gömslet i bilen. Birgitta hade hela tiden omgivningen under uppsikt. Bl.a. dök flera vråkar upp över landskapet. Falken verkade efter en stund ha tappat sitt byte och satte sig uppgivet på en kraftledningstråd. Skolbussen körde förbi i full fart och falken försvann i fjärran, men hade i alla fall fastnat i mitt ritblock. Vi rastade vid den fina sjön Nimmern, som kan beskrivas som ett specialtillhåll för skäggdoppingar. Ett stort antal av arten uppehöll sig långt ute i sjön. Senare vid Kättilstad kyrka såg vi bl.a. en lärkfalk över sjön Striern, som för övrigt verkade vara fylld av svanar, änder och sothöns. När vi framåt sextiden passerade Vakendals dammar ropade Birgitta till - En örn! Vi hoppade fort ur bilen och blickade ut över dammarna. En stor havsörn svävade hotfullt över Vakendals sångsvanfamilj och ett myller av gräsänder. Vi såg dock inte örnen slå efter något byte vid tillfället. Vi hade tidigare konstaterat att sångsvanarna tydligen mist en av sina årsungar. Det hade under sommaren dittills varit fyra ungar i vakendalsfamiljen. Nu återstod bara tre flygfärdiga ungfåglar. De vandrande sångsvanarna i Kvarnsjön var fortfarande kvar när vi vände hem mot Motala igen efter några intensiva dagar i Kindabygden, som avslutades med ytterligare ett rävmöte alldeles intill häcken på Lilla Fallvik samt en bivråk vid Söderö.

Röd glada

Publicerad 2012-09-04

Årets sommar verkar vara till ända och september månad har gjort sin entré, den första höstmånaden. Senaste veckan nere vid sommartorpet gick i vråkarnas tecken. Ungfåglar av ormvråk och bivråk jamade över dalen i Söderö. En av fåglarna verkade lite smäckrare men stod också och ryttlade i luften. Birgitta tipsade direkt på en glada. Vi blev inte säkra på obsen första dagen då avståndet var för stort, liksom ovanan vid att se glador i dalen. På morgonrundan dagen därpå blev det bingo. Sittande på en vägskylt satt en rovfågel och balanserade. Jag ritade av siluetten från tuben. Fågeln lyfte och vi körde fram till kurvan vid kärret. Då kom fågeln flygande på ganska nära håll. Nu var det ingen tvekan, det var en röd glada som flög över kärret intill platsen där mitt barndomshem tidigare var beläget. Gladan slog sig ner i ett torrt träd intill kärret, med den gamla vägen i bakgrunden. I tubkikaren fick vi se den röda gladan i detalj. Fågeln satte sig i godan ro och började ansa sin fjäderdräkt. Jag tecknade febrilt för att hinna notera fågelns egenheter. Dessbättre satt gladan kvar en bra stund, vilket gjorde en detaljerad uppteckning möjlig. Flera skisser blev det och dessutom så småningom två akvareller, varav den senaste där fågeln plockar i fjädrarna blev färdig först här hemma i Motala. I morgon åker vi till torpet igen för nya upplevelser i vråkarnas dal.

Lärkfalkar i Söderö

Publicerad 2012-08-16

Augusti månad har några veckor kvar när detta skrivs. Det svala, men ibland soliga, vädret gör att det är glest med insekter i luften. Många fågelarter har det tufft nu i år och många häckningar kan misslyckas på grund av insektsbristen. Kanske gäller det också lärkfalkparet som vi såg härom kvällen i Söderöskogen? Det var årets första obs av lärkfalk för vår del därnere i sommarreviret. Sträcket av vadarfåglar har dragit genom Östergötland i slutet av juli och början av augusti. Kärrsnäppor, kustpipare, myrspovar m.fl. passerade bla. Roxen och Tåkern i betydande antal enligt rapporterna, men vi hann av olika anledningar inte med att bevaka dessa exklusiva fåglars ankomst i år. Dovhjortarna på Söderös marker är som vanligt många, tjurarna med stora hornskovlar och prickig sommardräkt går i celibat under sommaren verkar det som. Vid Basunda ser vi dovhjortar i hägn, vissa hindar med en ovanligt intensiv pricktäthet. Vad som orsakar variationen skulle vara intressant att veta. OS-sändningarna från London är slut och den legendariska fotbollsstadion Råsunda i Stockholm skall rivas. Sista matchen mot Brasilien blev 0 - 3 i baken för det svenska landslaget. Nu går vi mot höst och kräftpremiär.

Juli

Publicerad 2012-07-24

Nu i juli månad var det min 70:e födelsedag. Bemärkelsedagen firades i familjekretsen på Borenshultsgatan 32 i Motala, vår bostad sedan 1965. En exkursion till ön Fjuk i Vättern tillsammans med biologen Roger Larsson hade jag hunnit med innan födelsedagen. Under båtturen hann vi, Roger, jag och hans små döttrar att bese den stora skarvkolonin på holmarna som kallas Erkerna en bit från Fjuk. Cirka 700 fåglar påstås bo där, vi tvivlade inte på uppgiften när vi kom nära den stora kolonin. Jag målade sedan efter hemkonsten flera akvareller med fyren på Fjuk i centrum.

Nere kring torpet i Kinda är det som vanligt gott om naturupplevelser. Att se de vuxna tranorna flygträna sin enda årsunge (som nu har de vuxna tranornas storlek) är en upplevelse utöver det vanliga, och även en fortsättning på fjolårets studier av samma tranföräldrar med det årets ungfågel, som vi inte då hann följa ända fram till flygfärdigt skick. Annars har tofsviporna varit i centrum nere i Söderödalen. Honan ruvande på boet har jag sett och målat liksom senare viporna med sina ungar på en åker intill sjön Ämmerns vik vid Norrö.

Tåkerns Naturum och nattsångare

Publicerad 2012-06-18

Onsdagen den 13 juni var vi vid Tåkern. Motala Biologiska Förening, där vi är medlemmar, hade inbjudits att hålla månadsmöte i Tåkerns nyinvigda Naturum. Vi fick med hjälp av guiden Olle Kvarnbäck studera den stora och nya anläggningen i sin hela prakt med snidade fåglar av imponerande snitt av Vesa Jussila från Valdemarsvik m.m. Ett fantastiskt bildspel om Tåkernbygden fick vi också se, man kände igen sina tassemarker, uppförstorade, ofta i fågelperspektiv. Sedan vid kl. 21 så var det dags för nattsångareexpeditionen, också under ledning av Olle Kvarnbäck. Vid Ramstadbron var det ganska tyst, men när vi senare stannade vid Väversunda vasslager hördes genast kärrsångaren från en buske sedan ytterligare en kärrsångare under intensivt spel. Det var mörkt när vi anlände till Alvastra gamla pålbyggnad, men desto intensivare sång. Här hördes förutom en kärrsångare ett flertal näktergalar, gräshoppsångare m.fl. under ihållande spel. Konserten fortsatte vid Hov där en vassångare skulle hålla till, men den kunde vi inte urskilja i den imponerande ljudkulissen klockan halv ett på natten över Tåkerns vassar. Nere vid Vakendals dammar i Söderö såg vi på torsdagen att de häckande tranorna har en unge även i år och sångsvanarna där har fyra ungar. En beckasin i Söderös kärrmark blir dock mitt senaste akvarellmotiv.

Tåkern

Publicerad 2012-05-09

Söndagen den 6 maj var vi tidigt på fötter för att kl. 8.00 samlas vid Biologernas lokal för vidare färd mot Tåkern. Tåkerns nya Naturums föreståndare Ellen Hultman hade tidigare bjudit in föreningen till en guidad tur vid Glänås. Ellen hälsade oss välkomna redan vid parkeringen och vi gick sedan i samlad trupp till det vassbeklädda fågeltornet för någon halvtimmes fågelskådning över en solbelyst sjö. Många arter finns att skåda så här års. De rödhuvade dykänderna fanns nu bland många änder ute i den yttersta vassen. Om det var samma par som tidigare synts någon vecka vid Ljung är svårt att veta. Sexton Motalabiologer fick i alla fall en ovanlig art in i sina kikare. Medlemmar ut Tåkerns fältstation visade sedan ringmärkning av ett par talgoxar nedanför tornet. En stund senare fastnade en lövsångare i nätet ute i snåren intill vandringsleden. Vi fortsatte med Ellen Hultman som ciceron vår vandring ut mot Svanshals äng. Skäggmesar svirrade på avstånd, men uppfattades endast av oss längst bort i kön. En liten snok låg ihoprullad intill ledens plankor, vi såg sedan flera ormar under vandringen. Grågässen ute i ängen hade redan ungar i olika storlekar. En liten flock grönbenor for hit och dit innanför vassbältet. Gulärlan syntes också på avstånd ute i ängen. Vi vandrade, efter att ha tagit avsked av Ellen Hultman, vidare på egen hand. Bruna kärrhöken syntes på flera ställen under vandringen ut mot Svanshals udde liksom sävsparven. Flera hanar kvittrade sin typiska strof från vassens topp här och var under vägen tillbaka mot Glänåstornet. Den 13 juni är vi i Motala biologiska förening välkomna tillbaka för att bese anläggningen vid Glänås i färdigt skick, följt av en nattsångarexkursion. Då är Naturumet invigt och klart. Invigningen sker med pompa, ståt och kungabesök den 25 maj.

Greger Johansson |  0141-589 15  |  070-343 98 94  | E-post

© Greger Johansson |  » Om cookies  |  » Sitemap