Här använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Välkommen till Naturrutan

Här i Naturrutan kommer jag att skriva och berätta i korthet om olika händelser som jag upplever i naturen under våra fyra årstider, ibland med aktuella bilder till texten.

Fossala udde och Ekebyborna

Publicerad 2012-09-18

Att havsörnen har återhämtat sig från hotet om utrotning kan man numera med säkerhet konstatera. Det går knappast någon vecka utan att man stöter på havsörn någonstans i det östgötska landskapet. Senast i söndags den 16 september när vi skådade omkring Ekebyborna och Stora Fossala udde fick vi se havsörn i aktion. Genast när vi kom till prästgåden upptäckte vi att det var stor oro bland fåglarna i Boren. Utanför de stora vassarna kacklade upprörda grågäss och kanadagäss, som i ett våldsamt uppflog verkade vilja sätta sig i säkerhet. Efter någon halvtimme vid prästgården for vi vidare mot Fossala udde. När vi närmade oss den lilla viken in mot Fossala blev det åter oro bland gässen som högljutt lyfte från vattnet. Förklaringen var nu fullt synlig, då en stor havsörn svävade på låg höjd intill stranden. Det blev en upplevelse genom kikarens förstoring och en akvarell så småningom. Ute på den lilla tuvholmen intill udden såg vi dessutom ca 40 tofsvipor och en flock starar.

Rovfåglar och sångsvanar

Publicerad 2012-09-11

Onsdagen den femte september är vi åter på väg till torpet med en hägrande gräsklippning att se fram emot. Ironin kompenseras av stora förväntningar på rovfåglar i Söderöreviret. Det var sporadiskt med fåglar i rörelse den här onsdagen, men en liten räv dök i alla fall upp vid vägskälet till Stora Fallvik. Gräsklippningen var avklarad några timmar efter ankomsten till torpet, så nu väntade några dagar med intensiv natur- och fågelskådning i jakten efter nya motiv. Andra dagens förmiddag skådade vi från vägen upp mot höjderna kring Annelund. En ensam korp i en tall blev efter en stund uppskrämd av en rovfågel som tog korpens plats i tallen. Jag gjorde en skiss av händelsen via handkikaren. Hållet var långt, men det var ganska säkert en fjällvråk som satt där i tallen. Senare, på väg upp från Åländern, fick vi se en märklig syn, nämligen en sångsvanfamilj som promenerade på landsvägen intill vårt torp. Vi följde svanarna på avstånd, cirka 150 meter, och såg dem så småningom simma ut i Kvarnsjön. Först trodde vi att "vår egen" sångsvanfamilj vid dammarna vid Vakendal hade vandrat hela vägen mellan vattendragen. Men det visade sig senare vara ett felaktigt antagande. De vandrande sångsvanarna kom troligen via den stora sjön Åländern för att byta miljö av någon anledning. Tredje dagen for vi till Dockekulla för att kolla om "deras" sångsvanar fanns kvar där. På vägen dit, vid Härsjö gård, dök en grant pälsad räv upp alldeles invid gården, men försvann snart i terrängen. Väl vid Dockekullas viltvatten kunde vi räkna till sju ungfåglar i sångsvanfamiljen. Eftermiddagspasset ledde till Brodalen samt Oppeby och Rosebro. Vi såg en fiskgjuse där intill Åsundens strand. Vi stannade senare vid ett nyskördat fält intill Bodavägen. Fullt av kajor och kråkor samt tre omrvråkar sågs där. En tornfalk hängde också i luften på intensiv spaning. Vi lyckades plåta falken från vägkanten. Dagen därpå kom vi åter till platsen för att fortsätta utforskningen av vägen mellan Utdala och Boda fram mot Hägerstad. Vid gården Utdala fick vi en ny uppvisning av tornfalken som visade sig var en hona. Falken hade just slagit en sork och försökte hitta en lugn plats där den kunde spisa sitt byte. Vi följde falkens ansträngningar under tiden som jag tecknade från det utmärkta gömslet i bilen. Birgitta hade hela tiden omgivningen under uppsikt. Bl.a. dök flera vråkar upp över landskapet. Falken verkade efter en stund ha tappat sitt byte och satte sig uppgivet på en kraftledningstråd. Skolbussen körde förbi i full fart och falken försvann i fjärran, men hade i alla fall fastnat i mitt ritblock. Vi rastade vid den fina sjön Nimmern, som kan beskrivas som ett specialtillhåll för skäggdoppingar. Ett stort antal av arten uppehöll sig långt ute i sjön. Senare vid Kättilstad kyrka såg vi bl.a. en lärkfalk över sjön Striern, som för övrigt verkade vara fylld av svanar, änder och sothöns. När vi framåt sextiden passerade Vakendals dammar ropade Birgitta till - En örn! Vi hoppade fort ur bilen och blickade ut över dammarna. En stor havsörn svävade hotfullt över Vakendals sångsvanfamilj och ett myller av gräsänder. Vi såg dock inte örnen slå efter något byte vid tillfället. Vi hade tidigare konstaterat att sångsvanarna tydligen mist en av sina årsungar. Det hade under sommaren dittills varit fyra ungar i vakendalsfamiljen. Nu återstod bara tre flygfärdiga ungfåglar. De vandrande sångsvanarna i Kvarnsjön var fortfarande kvar när vi vände hem mot Motala igen efter några intensiva dagar i Kindabygden, som avslutades med ytterligare ett rävmöte alldeles intill häcken på Lilla Fallvik samt en bivråk vid Söderö.

Röd glada

Publicerad 2012-09-04

Årets sommar verkar vara till ända och september månad har gjort sin entré, den första höstmånaden. Senaste veckan nere vid sommartorpet gick i vråkarnas tecken. Ungfåglar av ormvråk och bivråk jamade över dalen i Söderö. En av fåglarna verkade lite smäckrare men stod också och ryttlade i luften. Birgitta tipsade direkt på en glada. Vi blev inte säkra på obsen första dagen då avståndet var för stort, liksom ovanan vid att se glador i dalen. På morgonrundan dagen därpå blev det bingo. Sittande på en vägskylt satt en rovfågel och balanserade. Jag ritade av siluetten från tuben. Fågeln lyfte och vi körde fram till kurvan vid kärret. Då kom fågeln flygande på ganska nära håll. Nu var det ingen tvekan, det var en röd glada som flög över kärret intill platsen där mitt barndomshem tidigare var beläget. Gladan slog sig ner i ett torrt träd intill kärret, med den gamla vägen i bakgrunden. I tubkikaren fick vi se den röda gladan i detalj. Fågeln satte sig i godan ro och började ansa sin fjäderdräkt. Jag tecknade febrilt för att hinna notera fågelns egenheter. Dessbättre satt gladan kvar en bra stund, vilket gjorde en detaljerad uppteckning möjlig. Flera skisser blev det och dessutom så småningom två akvareller, varav den senaste där fågeln plockar i fjädrarna blev färdig först här hemma i Motala. I morgon åker vi till torpet igen för nya upplevelser i vråkarnas dal.

Greger Johansson |  0141-589 15  |  070-343 98 94  | E-post

© Greger Johansson |  » Om cookies  |  » Sitemap