Här använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Järpen i vår skog

Hösten hade nyss passerat och vintermånaden november
började med snö i prognosen. Ovädershot från meteorologerna gjorde att däckverkstäderna plötsligt blev fullbokade. Snön kom mycket riktigt och månaden inleddes med snökaos bland annat i Stockholm och strömavbrott i södra Östergötland. Snötyngda träd lade sig på ledningar och vägar.

Snö och julstämning i all ära, när jag inför julens kåseri i Länstidningen tänkte igenom årets händelser, så valde jag ändå att berätta om höstens stora begivenhet här i Borenshult, JÄRPEN! Det var den 9:e september då jag mötte William Karlfeldt och hans hund Emma under min skogspromenad. Vi språkade några minuter, då William plötsligt såg bort över min axel frågande,

- Vad är det som kommer på stigen? Jag vände mig om och fick se en liten hönsfågel, till synes helt orädd, alldeles intill platsen där vi befann oss. Hunden höll sig helt lugn, trots fågelns närhet. Vi gjorde stora ögon. Det var en järpe som vi hade alldeles nära oss! Ingen av oss hade kamera eller mobil till hands. Vi såg därmed ett ypperligt fototillfälle gå oss ur händerna.

På vägen hem, cirka tio minuter, fick jag en ingivelse att hämta kameran och hinna återvända till järpen. Jag skyndade tillbaka i hopp om att möta fågeln igen. När jag kom åter till platsen var det tomt, ingen järpe syntes. Jag gick tillbaka utefter den stig som jag kommit tidigare på morgonen. Jag vände mig om vid nästa dike och fick se järpen alldeles intill mig! Den närmaste halvtimmen blev minnesvärd. Jag hade järptuppen omkring mig hela tiden och fick många fina närbilder i min kamera. Intrycket blev att fågeln var helt obekymrad om min närvaro.

Månaden som följde gick helt i järpens tecken och Motala Tidning uppmärksammade händelsen med en liten artikel efter William Karlfeldts berättelse, illustrerad av ett foto där hunden Emma hade järpen mellan framtassarna.

Även flera andra vandrare i Borenshultskogen mötte järpen under den månad den levde där. Bland annat lär en joggande kvinna ha blivit jagad av skogsfågeln. Flera hundägare vittnade om att deras hundar alltid höll sig lugna inför järpen, detta gällde även flera stora hundar.

Själv hann jag måla en stor akvarell med järpen på en stubbe. Att järpen var en tupp kunde man se på den svarta haklappen. Kanske var han spelgalen? Sänkte man sig på huk, så ville han anfalla, annars var han helt lugn och orädd.

Den 13 oktober mejlade Karlfeldt att han funnit järptuppen död. Jag skyndade dit i skymningen och kunde konstatera faktum. Vår månad med järpen var över.

I början på december är det åter snö och julstämning här i Borenshult. I trädgården ser vi en fin domherre lysa röd i solskenet. Nu väntar julmarknaden i Ekebyborna, då brukar Lucia från Österstads skola uppträda.

Greger Johansson |  0141-589 15  |  070-343 98 94  | E-post

© Greger Johansson |  » Om cookies  |  » Sitemap